I fredags var jag hos barnmorskan på rutinbesök och jag tänkte fortsätta min lilla jämförelse mellan denna graviditet och då jag väntade Agnes.

Som ni ser är det väldigt likt! Enda skillnaden är hjärtljuden som denna gång är lite högre. Magmåttet hade planat ut lite också vilket absolut inte gör något! Annars var det inget särskilt. Jag fick ett Medical Certificate utskrivet då jag ska flyga till Härnösand nästa måndag och så fick jag BM-tider resterande tid av graviditeten. Det blir varannan vecka nu och sista veckorna, ett besök varje vecka. Sista besöket bokades in den 7 januari och jag hoppas att jag inte behöver gå då!

Tänkte bjuda på en magbild också. Det är faktiskt första bilden av magen, denna gång.

Lite svårt att få bra bilder på sig själv, tagna i en smutsig spegel...

Passar på att slänga in Familjeliv.se:s information om idag också

Och så här beskriver de, vecka 34:

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Jag har knappt några förvärkar alls, vilket är skönt. Däremot har jag konstant ont i fogarna. Det blir bara värre och värre och ibland hasar jag mig fram med myrsteg för att det gör så ont! Jag hoppas verkligen att det går över ganska omgående efter förlossningen.

Orolig att föda är jag verkligen inte! Jag ser faktiskt fram emot förlossningen! Det ska bli häftigt att få uppleva det en gång till. Självklart funderar man lite på om det skulle vara ett väldigt stort barn, lika tjockskallig som Agnes och hur det kommer att gå med ev. bristningar och/eller klipp... Men jag går inte och oroar mig för det. Det kommer ju att gå som det går.

Jag vet inte riktigt vad "Angus" håller på med där inne i magen, men fy vad det bökas och stökas! Igår var jag tvungen att lägga mig på soffan för det gjorde så ont när h*n bökade uppe mot revbenen. Och igår kväll var jag övertygad om att det skulle komma ut en liten alien ur magen. Det guppade, böljade och skakade som aldrig förr. Imorse gjorde h*n något som gjorde riktigt ont, på insidan av magen. Jag verkligen ryckte till! Det börjar bli trångt därinne, så det kanske vore läge att lugna ner sig lite.

Min foglossning blir inte bättre heller. Nu har jag ont bak i ryggen, ibland i höfterna och ner i benen, i "sittbenen" och de senaste dagarna har jag också haft ont fram i blygdbenet. Gnäll, gnäll, gnäll...

Nu har jag lite egentid. Agnes och sambon åkte till badhuset och sedan skulle de fika och köpa lördagsgodis. Mysigt!

De senaste dagarna undrar jag om "Angus" har ändrat läge i magen. Det är mycket bökande och stökande långt nere i magen nu. Mer än det varit tidigare i graviditeten. Det kännns också "tommare" uppe i magen nu. När jag väntade Agnes låg hon i v. 32 på tvären och SF-måttet gick ner lite på kurvan. Undra om "Angus" gjort samma sak? Nu är jag i v. 30 (29+4) så det är ju ungefär samma tidpunkt. Ärligt talat tycker jag det är svårt att avgöra vilken kroppsdel det är man känner... Är den en rumpa eller ett huvud? En fot eller ett knä eller kanske en armbåge? Nej, jag kan inte med säkerhet avgöra vad som är vad.

Får väl passa på att göra en lite uppdatering också...

Agnes har tagit "skolfoto" idag. Jag ska åka och hämta henne om en liten stund och är nyfiken på hur det har gått... Fin var hon i alla fall i klänning och leggings.

Och i eftermiddag ska jag åka in till Göteborg - eller närmare bestämt Sävedalen och gå på Nova Stars utförsäljning. Jag har missat den två år nu, så idag ska jag verkligen åka! Hoppas på att göra lite fynd.

Jag får passa på att tacka Martina för lunchen också! Hon och Milli kom förbi här idag med McDonalds mat. Gott! Och mysigt med en tjejträff. Tackar!

Dagarna rullar på och idag är det 80 dagar kvar till BF. Jag har också gått 200 dagar av graviditetens 280 dagar. Jämna och bra siffror idag.

Så här står det att läsa på Familjeliv.se om vecka 29:

Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.

Att man snabbt blir tyngre tycker jag verkligen stämmer. Jag känner mig redan som en elefant! Kan inte minnas att jag kände mig så här tung när jag väntade Agnes... Jag är väldigt glad att jag är hemma och studerar och inte är tvungen att ila iväg till jobbet på morgonen. Väldigt lyxigt!

Jag kommer inte att gå till barnmorskan varannan eller var tredje vecka. Det blir en månad till nästa gång och sedan tre veckor till nästa besök. Känns ganska lagom ändå.

"Angus" i magen lever verkligen rövare där inne ibland. Verkar bli ett energiskt barn - precis som sin syster!

Hemma igen efter besök hos "morskan". Dessa besök upplever jag som "milstolpar". Man kan liksom räkna av några veckor av graviditeten och har då dessutom kommit några veckor närmre bebisens ankomst.

Jag gjorde en liten jämförelse sist och tänkte fortsätta med det. Inte för att det var så mycket att jämföra denna gång, men men...

Ja, fler prover än så togs inte. När jag väntade Agnes tog jag Hb och P-glukos också denna vecka, men det var tydligen inte nödvändigt idag.

Vi prata lite om att SF-måttet är större denna gång och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att bebisen är större. Jag upplever att den BM jag har nu mäter längre ner på blydgbenet än vad min förra gjorde, så magen kanske inte är så mycket större ändå. Och även om bebisen är stor så finns det inte så mycket att göra åt det.

Agnes vägde 4015 g när hon föddes och vara "bara" 50 cm lång. Dessutom hade hon ett huvudomfång på 37 cm. Det var lite trixigt att få ut henne... Så självklart funderar jag på om denna bebis är ännu större och har ännu större huvudomfång! Är det en pojke så är det kanske ganska troligt att den är något större. Men många säger ju också att de bara föder större och större barn, oavsett kön. Agnes var dessutom inte överburen utan kom på BF+1, så jag hoppas innerligt att jag inte går över tiden med hennes syskon!

Nästa besök hos barnmorskan blir om en månad, den 19 november.

Denna graviditet har jag fått lite problem med fogarna, vilket jag inte alls hade med Agnes. De veckor jag arbetade innan jag bröt foten och började plugga hade jag ibland riktigt ont i fogarna bak (ländryggen), i höfterna och ibland ner i benen.

Under veckorna med kryckor och gipsat ben har jag inte varit så mobil och därmed har jag inte heller tyckt att fogarna besvärat mig särskilt. Men nu, den senaste veckan har det börjat göra allt mer ont igen. Och de senaste dagarna har jag också fått ont i "sittbenen". Det ömmar och känns ungefär som när man precis börjat cykla på våren och får ont i rumpan/sittbenen. Inte särskilt skönt!

Jag hoppas verkligen inte att det bara kommer att bli värre och värre nu, månaderna fram till bebisen föds. Jag lever på hoppet och väljer att lyssna på de som säger att foslossningen faktiskt kan bli bättre på slutet, då bebisen sjunker ner och stabiliserar upp bäckenet.

Då har man alltså gått in i tredje trimestern (sista tredjedelen) av graviditeten och räknad enligt vissa som höggravid. Här är lite fakta från Familjeliv.se:s graviditetskalender:

Så här står det om vecka 27:

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Jag tycker att det stämmer ganska bra... Den senaste veckan har jag känt mig mer och mer otymplig, jag sover sämre och drömmer en massa knepiga drömmar... Jag har drömt att mjölkproduktionen helt plötsligt satt igång och det fullkomligen sprutade mjölk åt alla håll! Och i natt drömde jag att jag såg bebisen där inne i magen. Min hud blev liksom transperent och jag kunde se bebisen och ta tag i händer och fötter. Jag kunde till och med snurra runt den och sära på benen för att se könet och det var...... en tjej!

Enligt BM byter jag vecka imorgon och går alltså in i v. 28. 2/3 av graviditeten är avklarade. "Bara" en tredjedel, ca 90 dagar, 3 månader eller 12 veckor kvar...

Jag säger bara fläckar på magen...

Det är helt otroligt vad man spiller och sölar ner sig när man har en tjockmage i vägen! Är det inte rester från frukosten eller tandkrämsfläckar (som man vanligtvis inte upptäcker förrän man åkt hemifrån och det är försent att byta tröja) är det ett salladsblad som hänger kvar från lunchen.

Teorierna kring varför det blir så här är många... Det som annars skulle hamna på bordet, i knät, i handfatet hamnar nu på magen som sticker ut. Eller kan det vara så att man pga magen inte kommer tillräckligt nära matbordet eller handfatet? Jag tror helt enkelt att det är så att armarna blir kortare under en graviditet och att man därför har svårare att pricka munnen. Vad tror du?!