Här kommer en mycket glad Agnes i sin gåstol. Hon når ner med ena foten om hon lutar sig lite åt sidan, men hon är glad fastän hon inte kommer någonstans.

Igår var vi ju i Göteborg och hälsade på Anders, Åsa och lilla Astrid. Oj, vad hon växer! Och oj, vad man glömmer fort! Nu när Agnes kan en massa saker, greppa, nästan stå, nästan sitta, äta osv. känns det som om hon alltid har kunnat det! Roligt att bli påmind om hur det var för bara några månader sen.

I vilket fall som helst, så nattade vi Agnes hemma hon Eklunds och hon somnade gott, men sedan var vi ju tvugna att väcka henne - inte en utan två gånger! Första gången somnade hon snabbt om i bilen, men när vi sedan kom hem strax efter 01 ville hon inte riktigt somna om. Jag tänkte: "Okej, om hon inte har somnat innan 02 så får jag amma henne" (hon hade nämligen inte fått någon extra påfyllning kl. 22 som vi gjort hittills). Men hon grät inte speciellt mycket (och verkligen inte som när hon är hungrig) utan slappnade av, var på väg att somna och sen var det som om hon kom på att "Nej, det här går ju inte" och så protesterade hon lite. Strax innan kl 02 kom hon till ro och jag smög in och lade mig, bara för att få springa upp 5 min senare. Då låg hon och snörvlade och hade sig, så jag tog upp henne, sög rent näsan och gav näsdroppar och så i sängen igen. Och då somnade hon om nästan direkt! 

Sedan hörde jag hur hon gnydde några tillfällen, men inte "på allvar" förrän runt kl. 06 då hon ammades, för att somna om och sova till strax innan 08. Så man får väl säga att natten utan mat gick bra, ingen amning mellan 19.30 och 06, men det tog lååååååååång tid att söva om henne mellan 01.15-02.15 Jag hoppas att det berodde på att vi väckte henne så det blir lugnare inatt.