Min dotter är ju 2 månader på torsdag och vi har haft det ganska struligt med amningen. Hon hade bra tag redan från början, ville suga ofta och länge och mjölken rann till på 3:e dagen så jag trodde att det skulle fungera bra. Visst ömmade bröstvårtorna och jag hade lite småsår på bröstvårtorna.

Men...när hon var 10 dagar gammal gick hon in i en ökningsperiod (hon behövde öka mjölkproduktionen) och som längst ammade jag 7 timmar i sträck. Under detta pass fick jag ett ganska stort sår på ena bröstvårtan och det gjorde helvetiskt ont när hon ammade på det. Jag hade ångest flera timmar innan hon skulle amma på det bröstet. Och vid något tillfälle skrek jag rakt ut när hon sög fast. Efter några dagar, då såret bara blev värre bestämde jag mig  för att sluta amma på det bröstet och försöka pumpa istället och ge på flaska. Detta resulterade i mjölkstockning, med feberfrossa och ömmande knölar. Jag fick hjälp med nässpray och hyrde en elektrisk bröstpump på Barnmorskemottagningen och stockningen gick över på några dagar. Allt var OK i någon vecka, såret fick läka ihop lite men sedan började nästa ökningsperiod. Då kunde jag dock amma på bröstet med såret (men det gjorde såklart ont!) och vi satt väl som längst 5 timmar och maratonammade. Dock räckte inte mjölken till denna gång och tillslut fick vi ge tillägg några kvällar. Men det blev lite bättre efter någon vecka, då jag åkte på en ny mjölkstockning! I samma veva började jag få en brännande, ilande smärta inne i bröstet och såret verkade inte vilja läka - läkeprocessen hade liksom stannat av... Då jag nämnde det för vår BVC-sköterska trodde hon att det kanske kunde vara svamp som smittat från Agnes mun (det är jättevanligt att bebisar har svamp, s.k torsk, på tungan). Jag tvättade med Vischyvatten några dagar men det verkade inte hjälpa så vi tog en odling på såret och bröstmjölken. Det visade sig att jag hade stafylokocker i såret och mjölken så jag fick en antibiotikakur. Inte konstigt att såret inte läkt. Och sen var det dags för ökningsperiod igen. Denna gång märktes det jättetydligt att mjölken inte räckte. Agnes ryckte och slet i bröstet, tog tag, släppte och stånkade och stönade. Så vi fick ge tillägg några kvällar igen...

Nu är vi äntligen i fas igen! Såret har läkt ihop och jag har mjölk så det räcker och blir över. Jag hoppas innerligt att detta kommer att hålla i sig nu framöver för den stress och de känslor som jag upplevt dessa veckor har inte varit roliga. För mig är amning så oerhört känsloladdat! Jag har känt mig som en otillräcklig mamma när maten inte har räckt och amningen har inte alls varit mysig (som så många säger) utan smärtsam och jobbig!

Då jag inte allt var beredd på allt detta strul och inte visste hur vanligt det är att det strular gjorde jag en omröstning på Familjeliv. Det visade sig att 64% uppger att de har haft strul med amningen - en del bara med någon enstaka mjölkstockning eller så, andra så pass att de lagt ner amningen och gått över till ersättning. 28% uppger att amningen fungerat utan problem och 8% säger något annat. Jag hade verkligen INTE FÖRSTÅTT att det är SÅ VANLIGT att amningen strular i början! Jag kanske var dåligt påläst och inte tog åt mig av det jag hört av andra, men det var en chock att det skulle strula så. Eller är det så att man "mörkar" att det är så vanligt, för att inte stressa upp nyblivna mammor i onödan? Jag vet inte men jag säger det - hellre 15 förlossningar än detta strul med amningen. Vi har gråtit många tårar, Agnes och jag...

Måste dock ge en eloge till Amningshjälpen och deras hemsida. Där kan man läsa mycket matnyttigt och om man vill kan man ringa eller maila till "hjälpmammor" som ger personliga råd och tips!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...