Ja, då har det gått ytterligare en vecka av 40. Jag hade ett litet bakslag med illamåendet i förra veckan, men nu är det nästan bra igen. Jag får vara lite försiktig när jag borstar tänderna - annars är det inga problem.

Magen växer som aldrig förr. Det syns redan tydligt att det bor en bebis därinne i magen.... Jag blev ju ordentligt stor med Agnes så denna graviditet kommer antagligen sluta likadant.

Jag tycker faktiskt också att jag har kännt lilla Mini ett par gånger redan. Det där lilla sprattlet som om det är en liten fisk som simmar runt i magen. Det är väl inte omöjligt att det faktiskt är bebisen jag känt men samtidigt känns det fortfarande lite overkligt. Det kommer nog inte att kännas helt och hållet "på riktigt" förrän vi varit på rutinultraljudet i början av augusti.

Jo visst är det så! Vi är gravida igen! Agnes ska bli storasyster!

Tack för alla gratulationer - det är verkligen fantastiskt att få förmånen att bli mamma igen!

Jag är i skrivandets stund i v. 12 (eller 11+2) om man får tro barnmorskans snurra. Det innebär att vi har BF den 4 januari 2011. Andra graviditetsuträkningar har visat den 5/1 som BF men vi får väl gå på "morskans" uppgifter.

Jag har varit på två inskrivningssamtal, vilket tydligen är de nya rutinerna. Det senaste i måndags där de också började ta prover; det obligatoriska blodprovet, Hb, B-glukos, blodtryck och vikt (hu!)... Alla prover låg som de gjorde när jag var gravid med Agnes. Lite lågt Hb, så jag ska börja knapra extra järntabletter redan nu.

I onsdags agerade jag även levande nåldyna. De vill att jag gör en koagulationsutredning denna graviditet då jag kan ha viss ärftlighet till blodpropp i släkten. Jag fick en remiss hemskickad och åkte i onsdags morse upp till labb på lasarettet här i byn. Det blev en långdragen historia kan jag säga...

Först provade en sköterska att sticka mig två gånger utan att lyckas träffa ett kärl. Sedan kom en annan sköterska som även hon misslyckades att ta proverna på första försöket. Då fick jag sitta en stund med en värmekudde på armen för att försöka locka fram ett kärl och då - på fjärde försöket! - lyckades det! Sedan tappade de ut 10 rör blod. Visst det är inte så mycket i varje rör, men det tar ju ändå sin lilla stund att sitta där. Tack och lov att jag inte är spruträdd eller tycker det är särskilt obehagligt att lämna blod.

Igår eftermiddag/kväll mådde jag dock inget vidare. De värsta illamåendet och den där bedövande tröttheten verkar ha gett med sig, men igår fick jag ett litet återfall. Idag är det mycket bättre igen.

Hittills är denna graviditet väldigt lik då jag väntade Agnes. Samma symptom och krämpor i ungefär samma styrka. Och det bådar ju gott.

Det är skönt att vi har sommarlov nu. Jag jobbade sista dagen idag och jag kan tänka mig att det kommer att bli några middagslurar med Agnes i sommar!