Jag fattar inte att det ska vara så veligt hela tiden! Tror ni att jag har ett klart schema? Nä, såklart inte! Och jag tycker att det kommer kollegor mest hela tiden som säger att rektorerna har sagt si eller så angående hur jag ska arbeta. Men ingen säger något till mig. Jag blir inte ens tillfrågad om det är ok. Känner mig tidvis som en ägodel och inte en medarbetare... Ledsamt är det!

Men ärligt talat, så släpper jag det faktiskt när jag kommer hem. Jag har liksom inte energi att gå och oroa mig och vara arg, ledsen eller vad det kan vara.

Och visst är det lätt att skjuta undan det när man får komma hem och pussa och krama på världens sötaste lilla tjej! Det är tur att Agnes finns, annars hade det här inte blivit en rolig historia.

Visst känns det konstigt att vara borta hela dagarna, att inte vara med Agnes 24 timmar om dygnet. Samtidigt är det galet vad fort man anpassar sig. På ett sätt är det som om detta år, då jag varit hemma inte har funnits. Märkliga känslor. 

Nu sover i alla fall min lilla skrutta. Hon somnade på stört när jag la henne i sin säng. Vi hoppas att hon sover gott resten av kvällen. För sambons och min del blir det friidrott och lite fika. 

 

Erika

17 augusti 2009 20:09

I know the feeling alldeles för väl. Jag är också nåt som bara kastas omkring just nu, fast jag har ju bara 2 veckor kvar att arbeta.

http://eraijka.bloggagratis.se

 

Carolina

17 augusti 2009 20:32

Fy så segt att bli pratad omkring istället för till! Hoppas du får klarhet i allt snart och blir tillfrågad så det kan passa dig! kram

http://carolina1979.blogg.se

 

Elin (Edvinsmamma)

17 augusti 2009 21:35

Jobbigt att du inte fått något fast schema än...och absolut lite dåligt, hellst med tanke på att du inte har bil/körkort...håller tummarna för att det fixar sig snart! :)

KRAM!

http://edvinsmamma.blogg.se

 

Mammatilda

17 augusti 2009 21:57

Usch vad tråkigt! Du måste ju få besked nu! Skönt att du kan koppla bort jobbet hemma i alla fall. Kram

http://www.mvg.bloggagratis.se

 

Jennie

17 augusti 2009 22:48

Trist att ingen kan komma och tala om för dig hur det ska bli, eller i alla fall tala om att dom inte vet ännu. Det är bättre att få veta att det inte finns någon information än att inte få någon information alls.

http://jtv.bloggagratis.se

 

Yvonne

18 augusti 2009 11:38

Du kanske skulle ställa lite krav på att du måste veta. För du är just ingen ägodel, utan en människa! Och du har ju rätt att få veta hur allt ska vara.

Hoppas det löser sig snart!
Kramis!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...