Jag fattar inte att det ska vara så veligt hela tiden! Tror ni att jag har ett klart schema? Nä, såklart inte! Och jag tycker att det kommer kollegor mest hela tiden som säger att rektorerna har sagt si eller så angående hur jag ska arbeta. Men ingen säger något till mig. Jag blir inte ens tillfrågad om det är ok. Känner mig tidvis som en ägodel och inte en medarbetare... Ledsamt är det!

Men ärligt talat, så släpper jag det faktiskt när jag kommer hem. Jag har liksom inte energi att gå och oroa mig och vara arg, ledsen eller vad det kan vara.

Och visst är det lätt att skjuta undan det när man får komma hem och pussa och krama på världens sötaste lilla tjej! Det är tur att Agnes finns, annars hade det här inte blivit en rolig historia.

Visst känns det konstigt att vara borta hela dagarna, att inte vara med Agnes 24 timmar om dygnet. Samtidigt är det galet vad fort man anpassar sig. På ett sätt är det som om detta år, då jag varit hemma inte har funnits. Märkliga känslor. 

Nu sover i alla fall min lilla skrutta. Hon somnade på stört när jag la henne i sin säng. Vi hoppas att hon sover gott resten av kvällen. För sambons och min del blir det friidrott och lite fika. 

Min lilla solstråle...

Då var det en ny arbetsvecka. Och denna gång en hel vecka... På onsdag börjar eleverna och skolan drar igång på riktigt. Idag hoppas jag på att få ett schema med arbetstider och allt.

Igår var Åsa, jag och flickorna på Backaplan en stund. Vi kikade lite i affärer och åt en lätt lunch på Paprika. När vi kom tillbaka till Åsa bjöds vi på mat innan vi styrde kosan mot Mark igen. Det blev köttfärssås på rådjursfärs med kantareller. Lyxigt värre! Tack Åsa och Astrid för en mycket trevlig helg!

Igår kväll tog vi det bara lugnt. När Agnes somnat, efter lite protester, blev det te och smörgås för vår del och så somnade vi i varsin soffa strax efter 21. Vid 23-tiden gnydde Agnes lite så då vaknade jag och vi flyttade in i sängen. 

Nu blir det lite frukost innan det är dags att trampa iväg till skolan. 

Trevlig måndag!