I fredags kom mommo och moffa och hälsade på. De hade fyndat ett badkar nere i Kalmar och kom för att leverera det. Vi frågade Agnes på torsdagskvällen vilka som skulle komma imorgon och fick mycket riktigt svaret "moffa och mommo". Och så frågade vi vad de skulle ha med sig. Enligt Agnes skulle de ha pengar (!) med sig. Hmmm...

Badkaret kom ganska omgående på plats och Agnes kunde knappt vänta på att få inviga "sitt" nya, fina badkar!

Så här glad är man när man får bada skumbad!

Nu har mormor och morfar precis åkt hem, efter en mycket trevlig helg (som vanligt). Agnes sover i vagnen och jag sitter här och väntar på att Martina, Pelle och Milli ska dyka upp.

I kväll ska jag och Agnes åka till Borås och hämta en barnvagn som jag impulsköpte på Blocket idag. Så det kan bli ibland...

I onsdags tog Agnes och jag en tur till Göteborg för att träffa Karin och kissekatten Isis. Vi hann med en tur på stan också. Villervalla, Po.p och Åhléns blev besökt och så en fika i Haga med Hagabulle och allt. Agnes fick en del nya kläder.

Sedan blev vi bjudna på jättesmaskig middag hemma hos Karin. Agnes och Isis fann genast varandra och de hjälptes åt att diska.

Hur söta som helst! Tack så mycket för en mysig dag! 

Denna graviditet har jag fått lite problem med fogarna, vilket jag inte alls hade med Agnes. De veckor jag arbetade innan jag bröt foten och började plugga hade jag ibland riktigt ont i fogarna bak (ländryggen), i höfterna och ibland ner i benen.

Under veckorna med kryckor och gipsat ben har jag inte varit så mobil och därmed har jag inte heller tyckt att fogarna besvärat mig särskilt. Men nu, den senaste veckan har det börjat göra allt mer ont igen. Och de senaste dagarna har jag också fått ont i "sittbenen". Det ömmar och känns ungefär som när man precis börjat cykla på våren och får ont i rumpan/sittbenen. Inte särskilt skönt!

Jag hoppas verkligen inte att det bara kommer att bli värre och värre nu, månaderna fram till bebisen föds. Jag lever på hoppet och väljer att lyssna på de som säger att foslossningen faktiskt kan bli bättre på slutet, då bebisen sjunker ner och stabiliserar upp bäckenet.

Jag bad familjen R titta efter en vinteroverall till Agnes som jag sett på GeKås-bloggen och den fanns kvar. Tyvärr var den groteskt stor i storlek så vi får nog försöka byta den till en mindre (86/92). Men fin är den i alla fall!

Bild lånad från Gekås-bloggen

Vinterskorna vi köpte på Sko Boo passar kalasbra till, så jag hoppas verkligen att det finns overaller i mindre storlek kvar.

Bild lånad från Brandos.se

Eventuellt ska vi försöka åka ner på onsdag morgon. Så vi håller tummarna att overallen finns kvar! 

Jag har verkligen fått anstränga mig för att hålla ordning på dagarna det senaste...

I onsdags kväll fick vi ju besök från Eskilstuna och då kändes det som fredag. Och när de åkte hem igår var jag säker på att det var söndag, men det var ju bara lördag. Ingen koll på veckorna har jag heller, jag som brukar ha stenkoll på det... Så kan det vara.

"Helgen" har varit hur mysig som helst. Jag gillar att ha folk i huset. Agnes älskar när det är liv och rörelse runt omkring henne och det är det verkligen när en tre tjejer på 2 år, 5 år och 7 år röjer runt! Imorse när Agnes vaknade gick hon upp och letade efter sina kompisar. Besviken kom hon tillbaka till sängen och sa "Barn borta! Åka hem..."

Idag är Agnes och jag på solokvist. Sambon stack iväg i förmiddags, skulle iväg någonstans och döma handboll. Jag försökte locka hit Martina, Pelle och Milli men tyvärr har de inte nappat på inviten än. Så det har blivit en hel del Pingu och mys i soffan. Jag vågar inte riktigt ge mig iväg på några längre utflykter än.

Ja, just! Vi har blivit med badkar också. Min pappa hade hittat ett nere i Kalmar för 500:- Det levereras till helgen. Ska bli mysigt att kunna bada, tycker jag!

Imorgon är det i alla fall måndag igen och vardagen drar igång. Sambon, ska arbeta, Agnes ska till föris och jag ska plugga...

Nu är gipset borta!! Efter 6 låååånga veckor kan jag återigen röra på foten. Det känns lite skumt, men oerhört skönt!

Sjukhusbesöket gick över all förväntan. Jag fick skjuts till Borås i morse av D (pappa i familjen R som är här på besök), gick in och anmälde mig och hann knappt sätta mig ner i väntrummet innan det var dags att gå in och få gipset borttaget. En sköterska började genast ta bort gipset och skulle bara gå ut och hämta hjälp att såga upp det. Då kom läkaren, som hjälpte till med sågandet och undersökte därefter min fot. Han var mycket nöjd med hur det såg ut och imponerad över rörligheten i foten och tyckte inte ens att jag behövde remitteras till en sjukgymnast. Han trodde att jag skulle ha full rörlighet i foten efter helgen. Så det var bara att åka hem! Underbart! En kvart tog det totalt!

Jag fick behålla kryckorna ett tag till och gick ut till parkeringshuset. Det smärtade lite efter en stund, men så fort jag satt mig så gjorde det inte ont längre. Det känns lite stelt och konstigt i foten, det stramar liksom. Och foten och benet ser bedrövligt ut; hårigt, alldeles torrt och fnasigt och alldeles vitsprickigt på tår och häl. Ingen vacker syn!

Om en vecka kanske jag kan svinga mina lurviga!

8056:- är en dubbel fotledsfraktur "värd", fick jag reda på idag.

Mitt försäkringsbolag ringde och meddelade detta. Om jag kommer att behöva fortsatt så kallad akutvård efter den 27 oktober, t ex regelbunden sjukgymnastik, kommer jag att få ytterligare lite ersättning.

Där ser man!

Då har man alltså gått in i tredje trimestern (sista tredjedelen) av graviditeten och räknad enligt vissa som höggravid. Här är lite fakta från Familjeliv.se:s graviditetskalender:

Så här står det om vecka 27:

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Jag tycker att det stämmer ganska bra... Den senaste veckan har jag känt mig mer och mer otymplig, jag sover sämre och drömmer en massa knepiga drömmar... Jag har drömt att mjölkproduktionen helt plötsligt satt igång och det fullkomligen sprutade mjölk åt alla håll! Och i natt drömde jag att jag såg bebisen där inne i magen. Min hud blev liksom transperent och jag kunde se bebisen och ta tag i händer och fötter. Jag kunde till och med snurra runt den och sära på benen för att se könet och det var...... en tjej!

Enligt BM byter jag vecka imorgon och går alltså in i v. 28. 2/3 av graviditeten är avklarade. "Bara" en tredjedel, ca 90 dagar, 3 månader eller 12 veckor kvar...