Igår hittade Agnes sambons visselpipor och de var väldigt spännande! Det kanske är så att hon går i sin pappas fotspår?

   En blivande domare...?

Jag kan ju passa på att ge en liten uppdatering av förkylningarna också. Jag är genomförkyld, men har ingen feber och har jobbat som vanligt. Agnes hostar om nätterna och är täppt i näsan hon också, men är pigg och glad om dagarna och sover om nätterna trots hostan. Ikväll hade hon lite temp, 37,8 så vi får se hur det är i morgon bitti. 

Det är verkligen intressant att laga mat när man inte känner ett dyft av vad maten smakar! Men jag är glad så länge det inte är värre än så. Tack och lov för nässpray!

Ikväll hittade Agnes mitt gamla gosedjur Sälle och han blev genast en favorit. Jag fick Sälle när jag var runt 5 år (om jag inte minns fel) och det är faktiskt min käre pappa som sytt honom. Under åren har Sälle genomgått ett antal operationer, en gång fick han ny stoppning, en annan nytt skinn och en tredje en ny nos. Han var med min överallt och självklart har han en plats här hemma fortfarande.

Idag är Sälle helt slapp och velourtyget han är sydd av är helt bortnött. Några få strån av velourens mjuka lugg finns kvar i sömmarna vid fenorna, men annars är det helt borta. 

   Självklart var mamma tvungen att ta fram kameran när Sälle fick så gosiga kramar...