Nu kan man verkligen säga att Agnes sitter själv! Hon sitter långa stunder och pillar med sina leksaker. Nu tippar hon bara om hon vänder huvudet långt bakåt eller om hon tappar koncentrationen/blir trött.

Krypträningen fortsätter. Hon kommer upp jättebra i krypställning nu, står och gungar på alla fyra (tyvärr också på nätterna, som tidigare nämnt) och igår och idag har hon även börjat försöka skjuta ifrån med benen. Vi något tillfälle har hon fått fram ett knä, men naturligtvis inte i synk med armen. Hon "kastar" sig liksom framåt också i små skutt. Och allt detta gör hon under frustrerat "uhu, uhu, uhuuuuu"-ljud. Efter ett tag bryter hon ihop, men inte fasiken lägger hon sig för det utan hon står kvar på alla fyra och skriker. Det måste vara jättejobbigt för henne - både fysiskt och psykiskt. Sambon sa idag till Agnes: "Du är som din mamma - envis!". Nyss slocknade hon fullständigt utpumpad efter lunch och sedan en 20 minuters intensiv krypträning. Hoppas, hoppas att hon snart kommer på hur hon ska göra. Mitt stackars mammahjärta krampar över hennes frustration...

I går förmiddags åkte vi till Göteborg och Åsa och Astrid för att pyssla hela dagen. Jag skulle gjort klart de där gipsavtrycken av Agnes händer och fötter hade jag tänkt, och börja på ett album till henne. Men det blev inget med avtryckstavlan då ramen var lite för stor för standardstorleken på scrappapper. Jag måste måla bakstycket vitt, innan jag kan fortsätta. Typiskt!

Istället började jag med Agnes fotoalbum och jag hann med 5 st layouter. Troligtvis kommer de att fixas till lite i efterhand, men grunden är iallafall klar. Det är så himla skönt att bara ta en hel dag så där, så att man kommer någon vart. 

Vi hade ju tänkt åka hem på kvällen, men det blev lite mycket snö (ca 10 cm blötsnö) och det kändes inget kul att köra hem i mörkret så vi blev kvar över natten. Åsa bjöd på frukost och förmiddagsfika innan vi åkte hem vid 11-tiden. Nu har vi varit hemma en stund och bara tagit det lugnt. Skönt!