I kväll satt vi och tittade på ”Gissa bajset” på Barnkanalen. I kvällens program var Jonas ute och fiskade ål. Han tyckte uppenbarligen att ålarna var rätt läskiga, men övervann sina rädslor och tog i ålen. Detta fick mig att tänka på en historia från min barndom. Min pappa fiskade ganska mycket när jag var liten. Och självklart var jag med på sjön och fiskade jag också. En period fiskade pappa mycket ål i Kalmarsund. Ålen flatröktes till festligare högtider men pappa gjorde även en slags ålaladåb som han alltid fick ha för sig själv.

I vilket fall som helst så var jag med pappa ner till sjöboden och skulle tömma sumpen där han hade ålarna. Jag klartgjorde med en gång att jag minsann INTE skulle ta i de äckliga ålarna! Under några omständigheter… Pappa tog upp ålarna, lade dem i en plastkasse som han hängde på sjöbodsdörren. Sedan skulle han fixa med båten. Till saken hör att ålar är väldigt svåra att ha ihjäl. De klarar sig t ex lääänge på land. När pappa höll på att fixa drabbades jag väl av någon slags nyfikenhet. Horrorförtjusning kan man kanske kalla det. Jag kände mig tvungen att kika lite på de där äckliga varelserna som låg i plastpåsen… Precis när jag lyfter bort ena handtaget på kassen från kroken spritter en ål till, kassen ramlar ner på marken och ut krälar ett gäng, helt plötsligt jättepigga, ålar! Panik! Utan att tänka kastar jag mig på marken och försöker fånga ålarna. Jag kan säga att en ål är EXTREMT hal och slemmig, så de bara slurpade iväg mellan händerna. Men jag gav mig inte och efter några försök hade jag fått en massa grus och gräs som klibbade fast i ålslemmet och bildade en slags sandpappersliknande hinna. Detta gjorde att jag fick tag om de flyende ålarna och kunde stoppa dem i påsen igen. 

Så gick det med uttalandet att jag aldrig skulle hålla i de där slemmiga ålarna.

 

Lena

27 april 2009 20:36

Usch o fy, vad läskigt!
Men, dom blev ju panerade och klara kan man ju säga!

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

Lotta

27 april 2009 20:41

Perfekt tillfälle för exponering, att utsätta sig för det man inte gillar, tur att du inte hann tänka efter.
Tjing

http://lottans.bloggagratis.se

 

Morfar

27 april 2009 21:36

Jag kan bara intyga att allt är sant och riktigt. Att du har denna eskapad i minnet fortfarande är inte dåligt, det måste ha gjort stort intryck på dig när det hände och så räddade du ju ålarna. Själv fick jag ju en uppfiskning,(ska vara uppfriskning) av minnet, härligt minne.

 

Sofia

28 april 2009 23:04

Hahaha mellantjejen frågade om ålar när vi var på Åland.

Nu har vi kommit hem och det finns lite att läsa på min blogg om du vill.

Kram Sofia

http://www.3barnsmamma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...