När man är lite krasslig är det mysigt att ligga i sängen och gosa med Makka Pakka...

Idag har det varit en riktigt uschlig dag.

Jag är fortfarande ganska risig och Agnes har haft lite feber idag också och inte alls varit på humör. Vi vet ju inte om hennes feber beror på vaccinet eller om det är samma virus jag drabbats av. 

Dessutom fick vi reda på att Pelle har drabbats av EHEC och att alla barn han haft kontakt med det senaste måste lämna avföringsprov för att utesluta att de också smittats. EHEC går tydligen under smittskyddslagen och därför är det extra viktigt att kolla upp alla, så att inte smittan sprids. Nu är vi inte särskilt oroliga att Agnes smittats då inkubationstiden vanligen är 3-4 dagar och som längst upp till 8 dagar. Nu har det gått 9 dagar sedan Agnes och Pelle träffades så sannolikheten att Agnes är smittad är minimal. Men prov ska tydligen tas ändå, så idag var sambon uppe på labbet på Skene lasarett och hämtade provtagningsrör. Vi ska lämna in provet på måndag och skulle det vara så att Agnes får diarréer eller kräkningar under helgen ska vi naturligtvis åka direkt till barnmedicin i Borås för provtagning. 

Som grädde på moset har det ösregnat och blåst halv orkan här idag. Inte en av livets bästa dagar, med andra ord. 

Vi försöker dock förgylla denna skitdag med lite fredagsmys, bestående av hemlagad äpplepaj med vaniljsås och glass...

Att klättra/gå i källartrappen är jättekul!

I eftermiddags när sambon gick ner i garaget hörde han något som prasslade i garaget under en plastsäck. Eftersom det är jag som står för detta att jaga bort oönskade djur, i detta förhållande, var det bara att traska ner i källaren och undersöka vad det var för objuden gäst.

Vi såg tydligt hur det rörde sig under plastsäcken och utrustad med ett paraply gick jag fram och petade lite försiktigt på den. Då fick jag världens väsande tillbaka! Jag petade lite till och det väste elakt tillbaka. Då blev till och med jag lite skakig i knäna och undrade vad i all världen det var för något som gömde sig i vårt garage.

Sambon gick upp för att hämta handskar, jag tänkte att jag skulle lyfta ut hela plastsäcken. Då jag petade och pillade lite till såg jag vad det hemska odjuret var... en liten igelkott!

Och den var livrädd den lilla stackarn. Jag lyfte försiktigt ut den och satte den i rabatten vid trappen där det snabbt pinnade iväg in bland blommorna. Det kanske var kotten som bodde under altanen ett tag i våras som nu, så här framåt höstkvisten, kände för att få det lite varmare...

I förmiddags var sambon iväg med Agnes till BVC för 1-årskontrollen. Det kändes konstigt att inte vara med. Men det hade gått så bra, så. Agnes följer sin kurva till punkt och pricka. Nu är vår stora, lilla tjej 77 cm lång, väger

10 815 g och har ett huvudomfång på 47,5 cm. Agnes fick också den tredje vaccinationssprutan idag. Visst blev hon lite arg när hon blev stucken, men det hade gått över snabbt. 

Annars hade läkaren frågat lite om hennes aptit och den är det ju verkligen inget fel på! Sambon passade på att fråga om några utslag som Agnes har runt ögonen och som verkar vandra lite fram och tillbaka och som blossar upp ibland. Läkaren trodde att det var någon form av eksem, men så länge Agnes inte verkar lida av det ska vi bara hålla koll så att det inte blir värre. 

Nu på eftermiddagen blev vår lilla skrutta ledsen och ynklig och vi märkte att hon haltade på det benet där de gav henne sprutan, så troligen hade hon ont i benet. Vi gav henne lite Alvedon och en flaska välling strax efter 18 och sedan fick hon lägga sig. Vår lilla älskling somnade utan ett pip!

Nästa BVC-besök blir vid 15 månader. 

Tack för alla fina hälsningar!

Jag mår fortfarande inget vidare. Det var lite bättre mitt på dagen, men nu på kvällen har det blivit sämre igen. Jag är oerhört tacksam över att sambon är hemma och kan ta hand om Agnes.

Det blir till att vara hemma från jobbet imorgon också och så har jag ju ytterligare två dagar att kurera mig. Förhoppningsvis är jag på benen tills på måndag. Jag tycker verkligen inte om att vara sjukskriven och är väldigt sällan sjuk... Men nu när man har liten och dessutom varit från arbetslivet under ett år, får man väl räkna med ett gäng förkylningar och influensor.

I morse hade Agnes tempat lite, 38,1 grader. Men på eftermiddagen var hon tempfri. Dock har hon varit gnällig ikväll och jag tycker att hon låter lite hes, så nåon förkylning är det allt.

Själv är jag för tillfället så gott som utslagen. Jag startade upp datorn för att skriva vikarieinstruktioner tills imorgon och passar då på att checka bloggen. 

Redan på förmiddagen kände jag mig krasslig. Lite illamående och trött. Och efter lunch var det som om någon slagit mig i huvudet med en slägga! Ont i kroppen, matt, yr och helt slut. Dessutom halsont och huvudvärk. Men "duktig" som man är hade jag mina två sista lektioner. Tur att vi har så bra elever! 

Att cykla hem var en pärs. Jag var nästan gråtfärdig när jag kom innanför dörren. Tog en temp efter att ha vilat en stund som visade 39,1 grader. Inte dåligt med feber! Tabletter hjälper en stund, men bara efter någon timme bryter febern ut igen... Jag är riktigt risig med andra ord. 

Nu ska jag skicka iväg vikarieinstruktionerna och sedan är det god natt. 

Jag tror det är förkylning på gång här hemma. Sambon är genomsnorig och jag vaknade upp med kill i halsen och en härlig whiskeyröst. Jag hoppas verkligen att vi inte blir däckade allihop.

Snart är det dags att trampa iväg till jobbet. Onsdagar känns lite som en vändpunkt för när man gjort sin onsdag är mer än halva arbetsveckan avklarad. 

Hoppas ni får en fin dag!