Igår kväll sa min sambo: "Det finns två sorters personligheter. De som ger upp vid minsta lilla motstånd och de som fortsätter kämpa trots motgångar. Vår dotter tillhör helt klart den senare kategorin..."

Samtalet utspelade sig när Agnes för femtioelfte gången försökt att ställa sig upp. Hon lyckas ibland och ibland drattar hon på rumpan. Men hon ger sig banne inte!

Vi tog fram hennes gåvagn och minsann, hon ställde sig upp och kunde stå en stund själv. Sedan blir hon lite övermodig och släpper taget helt plötsligt. Då får man vara med och fånga upp. Sambon övervägde på allvar att införskaffa en lekhjälm till henne...

Eftersom Agnes höll på att bassla som hon gjorde inatt tänker jag snart krypa ner i sängen jag med. Agnes slocknade strax efter 19 och sambon har redan gått och lagt sig med sin ljudbok... Bara jag som sitter här och ugglar vid datorn. Men nu är det snart godnatt...

När Agnes mormor och morfar var här inhandlades det ju garn till raggsockor. Igår damp det ner ett paket i brevlådan och här är innehållet:

Visst blev de fina? Tack snälla mormor!

Tydligen är fjärrkontroller och mobiltelefoner något av det mest spännande som finns för små bebisar. Här hemma har vi tröttnat på plötsliga kanalbyten, så Agnes fick en alldeles egen fjärris. Och ni må tro att den är poppis!

Igår tog jag dessa bilder för att visa ytterligare vårtecken här i trädgården:

Men nu på förmiddagen såg det ut så här:

Vädret får väl bestämma sig någon gång! Vinter eller vår - det är frågan...

Läste hos Katrin att man redan nu kan kolla sin deklaration hos Skatteverket om man har en e-legitimation. Och det har man ju! Så jag var genast tvungen att kika in och visst blev det en del pengar tillbaka i år! Yippie!

Ibland undrar vi vilken terroristorganisation vår dotter tillhör...

Inatt vet jag inte vad Agnes höll på med. Det visste nog inte hon heller. Vid 23 vaknade hon, jag gick in stoppade om hon somnade om - trodde jag. Men en gång i minuten "grymtgnällde" hon till. Och så fortsatte det lääänge. Tillslut gick jag in och tog upp henne. Tänkte att hon kanske hade ont någonstans. Men inte kom hon till ro i famnen heller! Efter 40 min tog jag med henne till vår säng och kilade fast henne mellan mig och en kudde. Det verkade först göra susen, men nej... Hon började böka runt igen. Tog till sista knepet; tutten och det gick vägen. Vid 01.20 somnade hon slutligen. Agnes har ju inte ätit på natten på flera, flera veckor nu... Sedan sov hon till 05.30 och ville inte somna om så sambon gick upp med henne strax innan 06. 

Gah! Trött, trött, trött... och idag yr det lite snö i luften. Var tog våren vägen?