Igår klappade Agnes händerna för första gången. Hon har länge tyckt att det är jätteskojigt när man applåderar åt henne och säger "Bravo, Agnes!". Då skiner hon upp som en liten sol. Och igår lyckades hon alltså få till ett eget litet handklapp. Ni skulle se hur lycklig hon ser ut!

Jag har vid fler tillfällen fått detta kedjemail. I ämnesrutan står:  "Om inte det här är kul, ska jag aldrig mer skicka vidare såna här mail... Jag lovar!!!"

Sedan kommer instruktioner och en lång lista med namn i olika storlek och färg och så ska man antingen sätta en * bakom sitt namn eller fylla i det i listan skicka vidare och så ska något kul hända. Men jag tycker inte att  det händer ett dyft!

Någon som fått mailet och sedan upplevt något roligt?!

Eller är det jag som är trögfattad...?

Först och främst TACK för alla kommentarer! Det glädjer oss här bland alla snorpapper, nässprayer och febernedsättande.

Agnes är piggare idag. Ordentligt snorig, men ingen feber att tala om... än. Natten var helt ok. Hon sov gott till 04.30-tiden då hon vaknade, knölade runt och fick komma över till mig tillslut. Men efter lite tutte somnade hon om och sov till strax innan 07. Hurra! Nu på morgonen har hon röjt runt, verkar pigg och glad.

Jag mår däremot inte lika bra...Skulle helst vilja dra täcket över huvudet och bara sova. Men det går ju inte när man har liten. Istället har jag preparerat mig med nässpray, tryckt i mig ett par Panodil och ställt fram näsdukslådan på soffbordet. Snart är det nog dags för en morgonlur. Då går vi och lägger oss tillsammans. 

Agnes somnade för natten för någon timme sedan och nu är det min tur. Känner mig inte ett dugg bättre, snarare sämre så jag ska gå och lägga mig och försöka sova bort baciluskerna.

God natt med er!

Jag har funderat på en sak... Jag är jättelöjlig vad gäller Agnes kläder. Det ska matcha. Punkt. Jag skulle inte kunna sätta på henne t ex ett par strumpor som inte matchar resten av kläderna. Jag är inte lika fånig med mina egna kläder, utan kan gå i mysbyxor här hemma en hel dag. Men Agnes hon ska ha på sig fina, matchande kläder - varje dag.

När vi ska ut så ser jag också till att nappen matchar det hon har på sig. Vi har nog ett 15-tal olika nappar, som byts ut efter hand...Även nappsnöret ska matcha i den mån det är möjligt.

Nu till min undran... Är det jag som är extrem i detta matchande? Eller finns det andra mammor och pappor som är likadana?  Hur gör du?!

Agnes och jag vi försöker oss på att sova oss friska. Vi tog en lur på 1,5 timme nu efter lunch. Blev tyvärr väckta av telefonen. Och inte var det någon man ville prata med heller, utan ett Call-upföretag i Gävle...

Nu väntar vi på att sambon ska sluta jobbet och komma hem med lite medikamenter till oss. Tills dess chillar vi i soffan och tittar på Fåret Shaun.

Agnes är jättesnorig. Det bara rinner... och arg blir hon också när man försöker torka näsan. Tog en temp vid lunch och hon har 38,2 så visst är det en förkylning. Själv har jag fått ta lite piller för att slippa huvudvärken. Vi tog en promenad med Jenny och Joel på förmiddagen och då träffade vi även Sara och Edvin. Men nu får vi allt hålla oss inne resten av dagen.

Trots rinnig näsa och lite feber kan man bjuda på ett leende:

Vi kör casual idag... Velourbodysuit och mokasiner. 

Alla känner väl igen sångerna om Yllet, SjörövarJenny och "Vi cyklar runt i världen". Jag är i alla fall uppväxt med dem. Men det var inte förrän jag började på gymnasiet - och böjade lyssna på Nationalteaterns "Kåldolmar och kalsipper" som jag förstod var sångerna kom ifrån och fick höra dem i sitt sammanhang.

Och ni må tro att jag skrattade gott när man dessutom fick möta "de elaka kungarna från Västerlandet", det kommunistiska spöket och får höra repliker som "Detta lär kommunismen" och "...med last utav lärdom från Marx och från Hegel."

Tänk att en hel generation av ungar oskyldigt gått och trallat på detta vänsterpropaganda! Vi lyssnar fortfarande på skivan ibland och kommer helt klart att sjunga dessa sånger för Agnes.

Ikväll så spelar de "Kåldolmar och kalsipper" på Kulturhuset i Skene. Vi får se om jag orkar gå...