När Agnes var alldeles ny i världen blev jag fullständigt kallsvettig och pulsen stegrades så fort vårt lilla, lilla barn skrek. Jag visste inte vad hon ville, eller hur jag skulle göra för att få henne att sluta skrika. Snart insåg jag dock att det nästan alltid fungerade att lägga henne vid bröstet när hon skrek. Så de första veckorna var vi parkerade i soffan Agnes och jag...Eller hängde hon i bärsjalen. Att klura ut hur hon skulle sluta skrika var ganska lätt.

Det tog desto längre tid att lära sig förstå de olika nyanserna i skriken. Var hon hungrig, trött, hade  ont, var uttråkad, ville vara nära..? Jag undrade om jag någonsin skulle förstå henne och tänkte att det är bara jag i hela världen som inte hör skillnad på hungersskrik, trötthetsskrik, närhetsskrik... Men jag lärde mig det också. Idag inser jag att jag, som varit hemma med Agnes sedan hon födde, har ett stort försprång jämfört med sambon, när det gäller att förstå Agnes. Jag kan ofta höra på minsta gnäll om hon är hungrig, trött, uttråkad eller var det är. Och oftast är det då lätt att åtgärda problemet (utom när det är utvecklingsfaser på G och hon gnäller och är missnöjd över allt..). 

Jag undrar hur det kommer att gå till hösten när jag arbetar heltid och sambon är hemma med Agnes? Kommer de då förstå varandra bättre...? Eller är hon då så pass stor att hon utvecklat sin kommunikationsförmåga...?

Ja, vi får se hur det blir.

Uppdatering: Jag är inte det minsta orolig över att sambon och Agnes kommer ha det fantastiskt bra tillsammans! De kommer att hitta sina rutiner, sin vardag... Det jag funderar över är min och Agnes relation/kommunikation. Kommer jag vara den som inte förstår henne? Kommer hon ty sig till sambon istället för mig? Det funderar jag över...

 

Katrin

11 maj 2009 20:11

Ja, du...det där funderar jag mycket på med. Håkan ska ju vara hemma från 1 juni. Jag har ju fått vänja mig gradvis, och jag och Alma har lärt oss tillsammans. Även om Håkan varit delaktig när han varit hemma så jobbar han ju och är borta mycket - lite rollen av en lekfarbror blir det ju! Jag tror det blir svårt för bägge, Alma är ju så van vid hur jag bygger upp dagen, med Håkan kommer det ju bli annorlunda. Men inte sämre!

http://www.jamtlandstaus.bloggagratis.se

 

Jennie

11 maj 2009 20:31

Jag har också tänkt ganska mycket på det där. Ibland kan jag bli lite irriterad på Tobias om han inte hör vilket skrik det är, men så får jag tänka på att jag haft så mycket mer tid att lära mig än honom. Nu har vi inte samma problem eftersom ett nytt jobb för T satte käpper i hjulet för vår planering. Jag bli hemma i höst också.

http://jtv.bloggagratis.se

 

Erika

11 maj 2009 21:04

Tror inte du behöver oroa dig, det kommer att gå hur bra som helst! Jag tänker att Cesar kommer klara sommaren galant, annars finns ju risken att jag stannar hemma :)

http://eraijka.bloggagratis.se

 

martina

11 maj 2009 21:10

jag tycker att du har lyckats alldeles fantastiskt bra som mamma!! de e så man blir avundsjuk!! och jag e helt övertygad att roger kommer att fixa det precis lika bra, fast som pappa och säkert helt annorlunda än hur vi mammor gör!!

 

Mammatilda

11 maj 2009 21:55

Ja, hon kommer troligen att straffa dig en period i början för att du lämnar henne. Så gjorde Minna när Peter var hemma med henne. Plötsligt var det till honom hon gick i första hand. Men mammma är ändå mamma och när det väl gäller är det just mamma som gäller. Man får trösta sig med att det svänger, rätt som det är är det du som gäller igen. Men det kan kännas ganska tufft när man inte duger...

http://www.mvg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...