... att bara stänga av datorn och gå och lägga sig! Men nu ska jag verkligen göra det för om Agnes vaknar 04.22 imorgon också behöver jag sova nu.

Jag är som Alfons Åberg; "Jag ska bara..." 

Nä, nu stänger jag av!

Godnatt!

Var ute i trädgården och kikade lite ikväll. Smygtog ett foto av grannens äppelträd... Vi har inga egna fruktträd ännu. Troligen köper vi ett plommonträd till Agnes i sommar. Tills dess får vi kika på grannens träd.

När Agnes var alldeles ny i världen blev jag fullständigt kallsvettig och pulsen stegrades så fort vårt lilla, lilla barn skrek. Jag visste inte vad hon ville, eller hur jag skulle göra för att få henne att sluta skrika. Snart insåg jag dock att det nästan alltid fungerade att lägga henne vid bröstet när hon skrek. Så de första veckorna var vi parkerade i soffan Agnes och jag...Eller hängde hon i bärsjalen. Att klura ut hur hon skulle sluta skrika var ganska lätt.

Det tog desto längre tid att lära sig förstå de olika nyanserna i skriken. Var hon hungrig, trött, hade  ont, var uttråkad, ville vara nära..? Jag undrade om jag någonsin skulle förstå henne och tänkte att det är bara jag i hela världen som inte hör skillnad på hungersskrik, trötthetsskrik, närhetsskrik... Men jag lärde mig det också. Idag inser jag att jag, som varit hemma med Agnes sedan hon födde, har ett stort försprång jämfört med sambon, när det gäller att förstå Agnes. Jag kan ofta höra på minsta gnäll om hon är hungrig, trött, uttråkad eller var det är. Och oftast är det då lätt att åtgärda problemet (utom när det är utvecklingsfaser på G och hon gnäller och är missnöjd över allt..). 

Jag undrar hur det kommer att gå till hösten när jag arbetar heltid och sambon är hemma med Agnes? Kommer de då förstå varandra bättre...? Eller är hon då så pass stor att hon utvecklat sin kommunikationsförmåga...?

Ja, vi får se hur det blir.

Uppdatering: Jag är inte det minsta orolig över att sambon och Agnes kommer ha det fantastiskt bra tillsammans! De kommer att hitta sina rutiner, sin vardag... Det jag funderar över är min och Agnes relation/kommunikation. Kommer jag vara den som inte förstår henne? Kommer hon ty sig till sambon istället för mig? Det funderar jag över...

Som alltid är det jättetrevlig att träffa Martina och Pelle! Och dessutom hade de med sig en kundkorg från svärmors/farmor affär att tvätta potatis i till sommaren (ja, vi har blivit inspirerade av Per Morberg!). Tack snälla för den!

Och dessutom en fin nätkasse till vagnen. Vi glömde ju betalningen, Martina... 

Jenny och Joel var också här och åt lunch och fikade. Jättetrevligt. Jenny och Martina är ju Hisingstöser båda två. Tyvärr fångade jag inte alla barn samtidigt men några bilder på Agnes och Pelle blev det. 

De kom dessutom på att det var roligt och spännande att leka med gardinen i vardagsrummet. Den var rolig att gömma sig bakom

Visst är Pelles sparkbyxor bara bedårande! Meandi - me like!

Nu har det åkt hem för den här gången. Agnes och sambon ligger och tar en lur och jag ska försöka läsa ikapp mina favvobloggar... 

Här är dagens Agnes i Lindexbody och velourbyxor, samt strumpor från GeKås. Jag tycker hon är så fin i turkos!

Utan att ta ut segern i förskott så tror jag minsann att Agnes har "språngat" klart för denna gång. Hon är glad och nöjd, kan sitta själv och pilla med sina grejer, börjar inte vråla så fort man lämnar rummet, sover bättre på dagarna och slutligen så somnar hon utan gråt och kamp på kvällen!

Jag är (trots för lite sömn inatt) en mycket glad, positiv och nöjd mamma för tillfället!

(Bara för att jag skriver det här så kommer väl allt att strula de närmsta dagarna igen... Det är liksom ödets ironi.)

Vi har hittat Agnes off-knapp! Det är jättemärkligt, men hur uppspelt hon än är så blir hon alldeles stilla och försvinner bort i drömmarnas värld när man...

...pillar på hennes öron!

Massera örsnibben lite lätt, eller än bättre topsa öronen. Då är hon helt borta. När man slutar är det full rulle igen! *skrattar* Hon är tokig, den lilla...

...tyckte Agnes var en bra tid att vakna! Jag hörde hur hon ställde sig upp i sängen så jag skyndade mig in oh hämtade henne och tänkt att ju snabbare hon får komma till oss desto snabbare somnar hon om. Men hon verkade inte ha några planer på att somna om! Efter nästan en timmes bökande, stökande, lite gnällande och lite tutte somnade hon äntligen om! Och vaknade igen runt 06. Så det var bara att pallra sig upp... Så jag är lite trött idag då jag satt uppe och slarvade till över 23 igår kväll. Men jag har bara mig själv att skylla.

Nu ska vi titta på Teletubbies och sedan blir det frukost. Jag ska börja förbereda lunchmaten också, så jag slipper så med det när Martina och Pelle kommit.