Som alltid är det jättetrevlig att träffa Martina och Pelle! Och dessutom hade de med sig en kundkorg från svärmors/farmor affär att tvätta potatis i till sommaren (ja, vi har blivit inspirerade av Per Morberg!). Tack snälla för den!

Och dessutom en fin nätkasse till vagnen. Vi glömde ju betalningen, Martina... 

Jenny och Joel var också här och åt lunch och fikade. Jättetrevligt. Jenny och Martina är ju Hisingstöser båda två. Tyvärr fångade jag inte alla barn samtidigt men några bilder på Agnes och Pelle blev det. 

De kom dessutom på att det var roligt och spännande att leka med gardinen i vardagsrummet. Den var rolig att gömma sig bakom

Visst är Pelles sparkbyxor bara bedårande! Meandi - me like!

Nu har det åkt hem för den här gången. Agnes och sambon ligger och tar en lur och jag ska försöka läsa ikapp mina favvobloggar... 

Här är dagens Agnes i Lindexbody och velourbyxor, samt strumpor från GeKås. Jag tycker hon är så fin i turkos!

Utan att ta ut segern i förskott så tror jag minsann att Agnes har "språngat" klart för denna gång. Hon är glad och nöjd, kan sitta själv och pilla med sina grejer, börjar inte vråla så fort man lämnar rummet, sover bättre på dagarna och slutligen så somnar hon utan gråt och kamp på kvällen!

Jag är (trots för lite sömn inatt) en mycket glad, positiv och nöjd mamma för tillfället!

(Bara för att jag skriver det här så kommer väl allt att strula de närmsta dagarna igen... Det är liksom ödets ironi.)

Vi har hittat Agnes off-knapp! Det är jättemärkligt, men hur uppspelt hon än är så blir hon alldeles stilla och försvinner bort i drömmarnas värld när man...

...pillar på hennes öron!

Massera örsnibben lite lätt, eller än bättre topsa öronen. Då är hon helt borta. När man slutar är det full rulle igen! *skrattar* Hon är tokig, den lilla...

...tyckte Agnes var en bra tid att vakna! Jag hörde hur hon ställde sig upp i sängen så jag skyndade mig in oh hämtade henne och tänkt att ju snabbare hon får komma till oss desto snabbare somnar hon om. Men hon verkade inte ha några planer på att somna om! Efter nästan en timmes bökande, stökande, lite gnällande och lite tutte somnade hon äntligen om! Och vaknade igen runt 06. Så det var bara att pallra sig upp... Så jag är lite trött idag då jag satt uppe och slarvade till över 23 igår kväll. Men jag har bara mig själv att skylla.

Nu ska vi titta på Teletubbies och sedan blir det frukost. Jag ska börja förbereda lunchmaten också, så jag slipper så med det när Martina och Pelle kommit. 

Jag var fullständigt övertygad om att det var Kristi Him denna vecka! Trodde Agnes farmor och farfar skulle dyka upp på torsdag. Men det är ju näst-nästa vecka ju!

Jag säger det igen; när jag arbetar har jag fullständig koll på veckorna och speciellt helgdagar och annat. Men nu är jag istället fullständigt veckovill och vet knappt vilken dag det är. 

Imorgon kommer i alla fall Martina och Pelle hit och hälsar på! Det ska bli kalaskul att ses... Ni är hjärtligt välkomna! Vi hoppas på fint väder så kanske det blir kaffe på altanen. 

Vi får se om sambon pallrar sig iväg till jobbet imorgon. Han påstår att han mår bättre. Vilket han borde då han sovit mer eller mindre hela dagen... 

Agnes hade lite svårt att komma till ro ikväll, men hon var inte ledsen eller arg eller så. Det tog bara tid innan hon kom in i djupsömnen ordentligt. Nu har vi inte hört ett pip på ett par timmar så vi hoppas att natten blir lugn. 

Biffstroganoff
(2-3 portioner)

200 g benfritt nötkött (lövbiff fungerar utmärkt

några champinjoner
1 liten gul lök
1 msk margarin
1 msk tomatpuré
1 dl vatten
0,5 dl crème fraiche eller grädde

ev. en liiiten gnutta fransk senap

ev. vitpeppar

Skär köttet i fina strimlor. Skala och hacka löken och hacka champinjonerna. Bryn köttet i stekpannan utan att det tar för mycket färg, tillsätt lök och champinjoner. Krydda ev.med senap och vitpeppar. Tillsätt tomatpuré, vatten och crème fraiche/grädde. Koka under lock 5-10 min.

Servera med ris, pasta eller cous-cous och någon grönskak - gärna broccoli.

Nu kan Agnes stå en liten stund utan att hålla i sig. Det är en liten, liten stund, som mest kanske 10 sekunder. Men i alla fall tillräckligt för att hinna ta ett fotografi. Hon har själv släppt taget några gånger men oftast så får man ställa henne och hålla i henne tills hon hittar balansen. Och hon är faktiskt duktig på att sätta sig ner, utan att falla pladask. Nu kommer vi ligga i hårdträning här så snart kommer de första stegen...*ler*