Inatt var jag nästan redo att sälja vår lilla terroristdotter till högstbjudande. Hon vaknade, trots total mörkläggning, första gången strax innan 00, men somnade snabbt om. Det gjorde hon däremot inte vid 02.40 när hon bestämde sig för att det skulle vara trevligt att vara vaken en stund. Hon var inte ledsen eller arg men vaken. Jag lade ner henne i sängen, hon satte sig upp, jag lade henne. Och så höll det på i 40 minuter. Efter nämare en timme vågade jag smyga mig in och lägga mig igen. Jag vet att många har nätter som är sju resor värre än detta, men man vänjer sig oerhört snabbt vid att få sova "hela natten".

Det "lilla" nattliga uppvaket bidrog dock till att Agnes inte vaknade förrän 05.20 och när hon kom till mig i sängen somnade hon om direkt efter lite amning och sov en timme till. Då var hon pigg som en mört och superglad. 

Tyvärr gick hon en match mot soffbordet en så där 7 minuter efter att vi gått upp och har nu ett ännu värre blåmärke i sin lilla panna, än förra veckans... 

Nu ska jag dricka kaffe!

 

Yvonne

17 maj 2009 08:26

Fniss. Oj då, har lillsnuttan krånglat inatt! Jag minns precis hur det var!
Nu kan man skratta åt det, men inte DÅ! =)

Å, stackars liten... Det gör ju så ont i en när dom slår sig... =(

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

Jennie

17 maj 2009 09:01

Usch vad jobbigt! Det spelar ingen roll om andra har det värre när man står där mitt i natten! Har man engång fått sova vill man gärna fortsätta göra det också.

http://jtv.bloggagratis.se

 

Mammatilda

17 maj 2009 10:10

Kan inte säga annat än att jag känner igen mig! Sitter här med en liten Gustav i famnen som är jättetrött eftersom han varit vaken sedan fem!

http://www.mvg.bloggagratis.se

 

Erika

17 maj 2009 10:15

De där nätterna man får sova hela natten är guld värt! Agnes och lilla C telepaterade säkert till varann för hon var vaken minst lika mycket..

http://eraijka.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för familje- och mammabloggare, We R Family. I höstas (?) fyllde jag i en intresseanmälan om att vara med på detta event och hade nästan glömt av att jag anmält mig. Men glad blev jag...

Det är svårt att hitta tid (och i viss mån inspiration) till bloggandet när man nu är tvåbarnsmor. Men vi mår bara bra, allihop!    Anton växer och frodas! Han är nu vid 3 månaders ålder ungefär lika stor som Agnes var vid 5 månader.    Agnes...

Alldeles nyss, när jag gjorde i ordning Anton för natten, fick jag det allra första tydliga svarsleendet från vår lillkille! Så underbart! Och världens finaste leende naturligtvis... Han har dessutom "pratat" en hel del idag och i kväll. Mys! Jag tro...

Idag har vi äntligen skruvat ihop spjälsängen! Vi hade tänkt göra det förra helgen men då upptäckte vi att skruvarna var på vift och naturligtvis hittade vi dem inte.   Men idag, under tiden sambon och Agnes var i badhuset  och "lördagsbadade" åk...

Igår blev Anton en månad och jag hade tänkt skriva lite om hans utveckling, som jag gjort med Agnes. Som för de flesta bebisar består Antons dagar mest av att äta och sova. Men lite annat har han faktiskt för sig också…   Vikt: 5605g Län...