Milla undrar hur BOEL-testet går till och eftersom jag vet att det är fler som följer oss som har yngre barn än Agnes så tänker jag att det kan vara läge att skriva ett inlägg.

BOEL står för Blicken Orienterar Efter Ljudet och går till så att testaren pinglar med olika sorters bjällror/klockor på varje sida om barnet. Först fick Agnes hålla i en röd träpinne för att rikta uppmärksamheten mot föremål som hon ser. Sedan skakade BVC-sköterskan de olika pinglorna snett bakom Agnes öron, och då vände hon på huvudet och sökte källan till det som lät. Detta är ett test som ska upptäcka hörselskador men testar också barnets reaktionsförmåga och förmåga att växla uppmärksamheten från synintryck till hörselintryck. Till sist höll hon fram en metallcirkel som Agnes sträckte sig efter och tog i munnen, vilket hon tydligen skulle göra...

Äh, det bidde inget sms-bloggande... Har varit igång ända tills nu faktiskt. Här är i alla fall dagens Agnes iförd sin fiiina Fem myror-klänning.

Agnes nya vikt är 8970 g (hon hade inte passerat 9 kilos gränsen!) och nya längden är 70,5 cm (vilket jag faktiskt tvivlar på... hon såg faktiskt ihoptryckt ut.).

So the winner is Erika med sin gissning på 9170 g och 71,5 cm! Du vinner en fika hos oss i Örby, om du har vägarna förbi...

Annars gick BOEL-testet bra. Vi pratade lite om mat och sömn och vår BVC-sköterska tyckte att Agnes såg "fin" ut och att hon var stadig och duktig. 

Nu ska vi slänga ihop lite mat här. Later!

Provade att SMS-blogga! Och det fungerade ju!

Ni kanske inte behöver vänta till eftermiddagen för att få reda på vikt och längd ändå...

Testing, testing! Fungerar detta?

Hittills är det mulet och grått här i Örby, men 10 grader. Förhoppningsvis klarnar det upp under dagen.

Efter lite strulande på morgontimmarna fick vi ändå sovmorgon till strax efter 07. Skönt! Nu ska Agnes oh jag snart sticka iväg till bussen. Vi ska ju vägas och mätas idag. Och sedan drar vi till Kinna och träffar Jenny och Joel. Så ni får reda på längd och vikt i eftermiddag när vi kommer hem!

Ha en trevlig tisdag!

Nu är jag trött... Och det är min tur att gå upp med Agnes imorgon...

Imorgon har vi BVC-tid kl 10.00 Ska bli spännande att se vem som gissat rätt. Sedan åker vi till Kinna och möter upp Jenny och Joel för en lunch på stan. Trevligt! Vi hade egentligen tänkt att gå på öppna förskolan, men det blir lunch istället.

Godnatt!

Detta börjar visst likna en trädgårdsblogg, men jag kan bara inte låta bli att lägga upp bilder från trädgården! Det är ju den bästa årstiden nu när den här fina, skira grönskan lyser upp tillvaron.

De här fina träden växer på vår tomt:

 Igår var det bara några få blommor utslagna, och idag såg det alltså ut så här. Snabbt går det! Vi har ett stort träd på tomten också, men det inte har slagit ut än. Dessutom har grannen ett träd som vi ser från köksfönstret. Så fint! Men jag vet inte vad detta är för träd. Blommor har jag hyfsad koll på, men träd..? Näe... Så jag frågar er. Känns trädet igen?

I kväll satt vi och tittade på ”Gissa bajset” på Barnkanalen. I kvällens program var Jonas ute och fiskade ål. Han tyckte uppenbarligen att ålarna var rätt läskiga, men övervann sina rädslor och tog i ålen. Detta fick mig att tänka på en historia från min barndom. Min pappa fiskade ganska mycket när jag var liten. Och självklart var jag med på sjön och fiskade jag också. En period fiskade pappa mycket ål i Kalmarsund. Ålen flatröktes till festligare högtider men pappa gjorde även en slags ålaladåb som han alltid fick ha för sig själv.

I vilket fall som helst så var jag med pappa ner till sjöboden och skulle tömma sumpen där han hade ålarna. Jag klartgjorde med en gång att jag minsann INTE skulle ta i de äckliga ålarna! Under några omständigheter… Pappa tog upp ålarna, lade dem i en plastkasse som han hängde på sjöbodsdörren. Sedan skulle han fixa med båten. Till saken hör att ålar är väldigt svåra att ha ihjäl. De klarar sig t ex lääänge på land. När pappa höll på att fixa drabbades jag väl av någon slags nyfikenhet. Horrorförtjusning kan man kanske kalla det. Jag kände mig tvungen att kika lite på de där äckliga varelserna som låg i plastpåsen… Precis när jag lyfter bort ena handtaget på kassen från kroken spritter en ål till, kassen ramlar ner på marken och ut krälar ett gäng, helt plötsligt jättepigga, ålar! Panik! Utan att tänka kastar jag mig på marken och försöker fånga ålarna. Jag kan säga att en ål är EXTREMT hal och slemmig, så de bara slurpade iväg mellan händerna. Men jag gav mig inte och efter några försök hade jag fått en massa grus och gräs som klibbade fast i ålslemmet och bildade en slags sandpappersliknande hinna. Detta gjorde att jag fick tag om de flyende ålarna och kunde stoppa dem i påsen igen. 

Så gick det med uttalandet att jag aldrig skulle hålla i de där slemmiga ålarna.